Im Alive!!!!
HEJ! Förlåt för min dåliga bloggning, har haft fullt upp + arbetare som lägger kablar utanför huset så att internet inte har funkat!! Men nu är jag tillbaka!! Håller på att försöka ladda upp en film på mitt rum men det går la sådär med det, har hållt på i tre dagar utan vidare resultat. Men det kommer! Ska skriva lite inlägg nu men ni vet iaf att jag lever!
Emma
Det här är den finaste personen jag vet. På insidan och ut. Min storasyster Emma.
Som ni ser så fick hon kalasgenerna och ja, jag blev som jag blev :-)
Min syster flyttar snart och det gör lite sådär jätteont i mitt hjärta
men jag vet ju att vi ses igen.
Okej det var väldigt kort om min syster. Men jag är supertrött efter långa dagar. Ni kommer få läsa mycket mer om denna fantastiska person ändå så lugn, bara lugn.
En helvettes jäkla mens
Hej vänner. Förlåt för min dåliga updatering. Har nämligen haft en sån bajsäcklig och hemsk mensvärk. Jepp jag nämde det tabuladdade m-ordet, vågade jag eller hur?
Nejmen jag har legat och gråtit och ålat mig i smärtor och hormonssvängar. Ni flickor som läser min blogg kanske vet hur det känns? En jäkla förbannelse är ordet. Så igår tog jag mig iprincip ej upp ur sängen. Jag fick inte i mig någonting förutom en jäkla massa värktabletter i olika slag. Så idag välkomnade jag lite fint magkatarren :-)
Ungefär såhär hemsk, arg och ja hemsk kände jag mig igår. Misstolka gärna inte blodet. Hehe okej nu kommer ni göra det bara för att jag sa det men aah. Gör det inte.
Men seriöst är det någon som har något tips emot såndär brutal mensvärk? Gärna något som inte innefattar starka värktabletter eller sömnpiller för det har jag redan testat och det funkar sådär. Även efter en hel dag fullproppad med piller så började jag smått hallucinera. Känslan var väldigt lik denna:
Ah men iallafall. Jag mår lite bättre nu. Har iallafall kommit upp ur sängen och ätit en god bananpankaka samtidigt som jag lyssnat på Vivaldi. Ska väl försöka göra denna sista sommarlovsdag någorlunda iallafall.
Midnight City
suddig stockholmsdans
En stockholmskväll
Igår kväll åkte jag och Julia in till Stockholm City. Vi åkte upp till kulturhusets tak som har en mkt fin utsikt över Sergels torg där det pågick någon slags modern dans.
På taket så satte vi oss och beskådade utsikten och upptäckte att vi lyckades matcha lite fint med Julia i prickigt och jag i randigt. Okej ne så kul var det kanske inte men behövde fylla ut bildtexten lite.
Denna bild ser lite ut som att vi var i New York så vi kan ju låtsas som det. Vi träffade även upp massa coola New York kändisar och hängde med dem!
Eftersom det är sthlm kulturvecka(??) så händer det massa kultursaker i sthlm. Exempelvis så gick det en dokumentär om dansband uppe på taket. Tyvärr så kollade vi inte så jag kan inte ge er en fin redovisning om hur den var.
Till sist gick vi vidare mot Söder genom gamla stan och riksdagen. Där var det väldigt fint i den varma och härliga sommarnatten. Ibland så älskar man bara att man faktiskt bor i sthlm :)
Bland blommor och bin
En dag i veckan åkte jag och Julia ut till Djurgården och Rosendals trädgårdar. Det var så fint och mysigt och vi började på en gång att planera hur vi mystiskt skulle bli av med alla turister och flytta in i det vackra slottet.
Vädret var lite skiftande mellan fin sol och spöregn och under regnperioderna satte vi oss i ett växthus och drack te o åt goda vaniljbullar. Sen skyndade vi oss ut så fort solen tittade fram för att sedan återvända till växthuset som två blöta kattungar när regnmolnen valde att komma tillbaka.
Men vi klagade inte för vi växthusen fanns allt möjligt. Exempelvis hundratals tomatplantor som luktade sådär jättesomrigt och fint. Julia blev ungefär saligt exhalterad så jag blev tvungen att lämna henne själv med alla stackars tomater.
Det fanns även jättefina vaser med små blommor i alla fönster. Jättefint och en mkt fin ide att ha i sitt rum!
Här är en bild på dagens outfit a la Julia. Hon har på sig en mkt fin klänning och mkt fina skor till det. Allting är loppisfynd, väldigt sorligt eftersom man vill ha allting för sig själv.
I växthusen sålde de även olika ätbara plantor att ha i trädgården. Om det inte hade varit höst snart så skulle jag köppt ungefär allt. Det fanns en näckrosdal, fina blommor och fina alléer. Summan av kardemumman= en mkt fin plats.
Jag avslutar inlägget med en fin bild på Julia. Och även en liten uppmaning till er som inte har varit på Rosendals trädgårdar att åka dit! Mkt fint och mkt värt!
En stadsoutfit
Här får ni lite bilder på en till outfit som jag hade på mig igår när jag var i stan med Viktor.
Då hade jag på mig min fina jeanskappa som jag bara älskar att strosa runt i. Min svarta hatt från American Apparel som jag sa är svår att få av mitt huvud.
Under kappan hade jag på mig en vit klänning från Benetton, tyvärr ger bilden den inte rättvisa men den är mkt fin tycker jag. På fötterna har jag på mig ett par Dr Martens låga. Väldigt sköna och mkt bra att ha i garderoben.
Väskan syns nästan inte alls men är en krokodilskinnsväska från Italien. Enkel och fin.
Tyvärr tog jag inga närmare detalj bilder men ni ser på ett ungefär. Vad tycks?
Bilderna är tagna av Viktor
Viktor
Detta är Viktor.
Han är en fin pojke på 16 år och en mycket bra vän.
Julia tycker att jag och Viktor är konstiga men det är vi inte.
Jag och Viktor fick idag reda på att vi ska gå i samma klass de kommande tre åren.
Så vi kommer nog hata varandra fullständigt inom något år.
Men det är så vänskap är.
Viktor eftersom du är min favorit-bloggläsare så vill jag hälsa att denna bild är jättesöt på dig!!!
Ps. Notera utropstecknen bakom "dig", alltså tycker jag det!
Tankar
Det som är så kul med att ha en blogg är att man kan skriva lite sådär precis vad man vill utan att någon egentligen har någonting att säga om det. Vad jag skriver här, det är liksom jag och ingen annan. Det tycker jag är fint.
Iallafall jag tänkte bara skriva om någonting som gör mig så aparg att jag bara vill kasta meloner på folk. Det är när någon komenterar ens kropp objektivt. När de lägger kommentarer om MIN kropp som att det vore vilket jäkla objekt som helst. En gång fick jag höra av en hyfsat okänd person att jag hade en fin överkropp, lite för smal och lite för små bröst men det funkade. Mina ben däremot var bra men lite för stora mot min överkropp och lalala. MEN TACK FÖR DEN OTROLIGT FINA BEDÖMNININGEN AV MIN KROPP. Det värsta var att detta konstaterande sades ungefär som vilket vardagligt ämne som helst. Som en del av den dagliga konversation som kretsar i samhället.
Väldigt ofta är det folk som påpekar mina matvanor och min vikt. "Du som är så liten, borde du inte äta mer?" eller "Du väger ju ingenting, nästan lite för smal" etc. Okej jag är ganska litet byggd och jag har ganska liten aptit men det finns en bakgrundshistoria till det som har ett annat mörker men ofta inte kommer på tal. Men varför ska jag behöva försvara mig mot andra människors åsikter och tankar? Varför kan inte jag bara få ha min kropp ifred någon gång?
Bara för att samhället har byggt upp något slags ideal på att man ska vara smal så är det inte okej att bara kasta ur sig den åsikten till någon som är mindre. Hur många skulle gå fram till en rundare personen och bara konstatera att den väger mer eller att den äter mycket? Nästan ingen. Därför gör det mig så arg att man tvärtemot kan göra precis samma sak till en mindre person och sedan förvänta sig att den ska ta det som en komplimang? Att den ska bli glad och tacksam över en annans tycke om ens kropp.
Det är aldrig rätt att kommentera någons kropp. En komplimang kan man ge, visst. Men att bara konstatera den som vilket objekt som helst är fel. Det tar ifrån en rätten att ha sin kropp ifred. Att ha sin egendom för sig själv och göra vad man vill med den. Så snälla ni, om ni någon gång tänker kommentera någons kropp, vare sig den är lång kort smal eller tjock, så tänk efter en gång innan. Kommer detta att göra personen i fråga gladare? Kommer detta att göra mig gladare? Är svaret på frågorna ja så sure go on men annars så håll det gärna för dig själv!
Ett oklart och luddigt inlägg men ibland vill man bara dela med sig lite av tankar. Kram på er
I en blommig blus
Hallå! Eftersom ni gärna ville ha mer mode i bloggen och jag älskar det så kommer här dagens outfit. Bilderna är tyvärr lite småstela jag vet men jag är inte van. Det blir nog bättre med tiden ska vi se!
Jag har iallafall på mig ett sött litet linne som jag fyndade på loppis i lördags. Den är handsydd på 60-talet av en jättefin dam som själv hade strosat runt i det och levt livet. Lite fint att linnet faktiskt har varit med om mer än mig. Till det har jag på mig en kjol från American apparel som är ett av mina favoritplagg som jag har på mig nästan varenda dag.
Hatten är också ett nytt fynd från American Apparel. Jag älskar den väldigt väldigt mycket och den kommer bli svår att få av mitt huvud.
Skorna är ett par träskor från hasbeens/toffel, vet inte riktigt vad märket heter. De är jättesöta men gör skaver in lite sådär charmigt som skor kan göra ibland. Kan säga att det var en riktigt fin känsla att få ta av dem och cykla hem barfota efter en lång krävande dag.
Strumporna kommer jag faktiskt inte ihåg var de är ifrån. Kan vara åhlens eller liknande!
Här tillslut är en väldigt stel bild på mig. En lite bättre bild på mitt älskade linne men det gör de ändå inte rättvisa. Har även på mig en klocka, ett armband och ett halsband. Sedan även en kofta över från Kola Anna.
Jag hoppas att ni gillade detta! Var tvungen att tvinga julia att fota mig och massa krångel så ni är tvungna att vara nöjda!! Kan skriva ett inlägg lite senare om min dag! Kram
En frågestund
Såå.. Jag fick en fråga om jag kunde ha en frågestund och svara på frågorna i ett videoinlägg? Vad tycker ni om det? Jag kände lite att eftersom ni nästan inte vet någonting om mig så skulle det kanske vara roligt att ha en frågestund. Jag hoppas att ni frågar på bara så att det inte blir stelt och jag blir tvugnen att ta bort detta inlägg...
Så. Jag kör alltså på en frågestund. Fråga på vad ni vill veta om mig, allt mellan himmel och jord så ska jag antingen svara på detta genom ett inlägg eller kanske tom ett videoinlägg!
Bilden är tagen av min fina Julia
Så mycket kärlek
Hej och hallå. Jag ville bara skriva om hur tacksam jag är för alla era komentarer. Det värmer i hjärtat varje gång jag går in på blogg.se och ser en siffra vid rubriken "komentarer". Jag har haft bloggar innan men nästan aldrig fått en komentar och jag märker hur mycket roligare det är när även läsarna är aktiva. Så snälla fortsätt för jag blir så otroligt glad och det betyder så mycket för minsta lilla ord. Ett hej räcker mycket väl för att ge lite ljus i min vardag.
Tusen kramar på er alla!
Konst om humanitet
Jag och Julia har en liten grej vi håller på med. Turista i sthlm. Så en dag förra veckan åkte vi in för att besöka museum. Vi hann tyvärr bara med två då men de var riktigt bra och ett tips från coachen!
Vi började med nodirska muset som är en otrolig fin byggnad. Arkitekten hade planen att bygga en slottsliknande verk och lyckades mycket bra. Har tyvärr ingen bra bild men besök!!!
Där hade de en utställning om Strindberg där det fanns ett orginalutstick från Fröken Julia. Mycket intressant tycker jag.
Det fanns en utställning om hår och frisyrer genom åren. Jag var lite tvugnen att sätta på mig den fulaste peruken av alla och tvinga Julia ta ett kort på mig!
Det fanns en fin balkong där vi gick ut för att lufta oss och stå och kolla ut över den vackra hufvudstaden. Jag var även tvugnen att knäppa en bild på Julia som såg ut som en liten fin flicka direkt tagen ut någon jättevacker film som utspelar sig i Paris under 20-talet.
Vi tog vårt pick och pack och vandrande i ett regnigt Stockholm från Djurgården bort till Skeppsholmen och mitt favorit museum of all time, Moderna.
Man fick tyvärr inte fota utställningarna men jag var tvugnen att smygknäppa några foton. Tyvärr är de flesta på mobilen men det är för omständigt nu att ladda upp dem här, hehe.
I ett rum fanns det en hel utställning av Tala Madani som hette "Moment". Hennes målningar befolkas nästan endast av med medelåldersmän och hennes konst gestalterar en komplex maskulinitet samtidigt som hon bryter ned den. Den får en att ifrågasätta mycket ideal, patriarkat och massa massa. Därinne fastnade jag otroligt länge för att bara beundra och beröras.
Det fanns mycket annan konst också. Båda ny och äldre och mycket av Andy Warhol som jag gillar väldigt mycket. Jag är i sig en väldigt konstintresserad person som kunde stå i timmar och bara kolla på alla fina verk och försöka läsa av konstnärernas budskap och även tolka tavlan på egna sätt. Måste tyvärr erkänna att jag blev tårögd av en konstserie där konstnären hade tolkat humaniteten på ett väldigt aggresivt och hemskt sätt. Den fick en verkligen att fundera och förstå vilka monster vi egentligen är.
Tyvärr så stängde moderna aldeles för tidigt och vi blev tyvärr utkastade utan att ens ha gått igenom halva museet. Vi gick ut med slokna miner men bestämde oss för att komma tillbaka för att gå klart det och även ta med Viktor. Så ni ska få en hel utvärdering ifrån denna fantastiska plats.
Kappor kappor kappor
Hej och hallå på er! Förlåt för min updatering! Ser även att jag råkade tidsinställa mina inlägg till nästa år (hehe lite okunnig på sånt här!!) Så ska fixa om dem så de kommer upp inom kommande dygnet.
Den senaste helgen har jag köpt tre(!!) kappor som jag tänkte visa upp här. Bilderna är sådär pga pappa som tog dem lite snabbt ute i trädgården!
Kappa nr1 kommer ifrån Zara och är underbart ullsyntes-aktigt material och lite spräckligt rosa i färgen. Det var kärlek i första ögonkastet och jag kommer sött glida runt i den i höst/vinter.
Kappa nr2 är en jeans-kappa direkt plockad från 70-talet. Den hittade jag igår på en loppis av en gammaldam som själv hade levt livet i den just under the seventes. Perfekt till sensommar/höst!!
Kappa nummer tre är en fin COS-kappa infyndad på loppis. Förra årets modell, min storlek och 70kr. Jag gråter fortfarande av lycka. Den är ungefär helt perfekt i färg och form. Det kommer bli svår att slita ifrån mig i höst.
Detta var mina fina kappfynd för helgen. Har även fyndat en massa andra kläder som jag kanske visar upp för er. Vad tycker ni? Vill ni se lite mode i bloggen eller är det ointressant?? Och vilken kappa gillar ni mest? KRAMAR
När hela huvudet sakta sprängs
Hallå på er. Förlåt för min kassa uppdatering senaste dagarna! Jag har haft så fullt upp samtidigt som mitt huvud har hållt på att sprängas av tankar och funderingar. Så när jag kommit hem efter långa dagar så har jag bara lagt mig ner, tänkt, gråtit och somnat.
Måste tyvärr meddela att jag inte har tid heller att skriva för tillfället men ikväll så lovar jag att skriva minst två bra inlägg och tidinställa dem! Så stay tuned kära ni! Tusen kramar
En annan dag
Hallå på er! Just nu sitter jag och äter plättar med god mandelglass till. Kanske ska tillägga att det tog ett tag att lägga upp det fint, duka på fintallrik, hämta kamera och rätt minneskort, ta bilden, redigera bilden, ladda över mellan mobil och data etc. Så jag hoppas att ni uppskattar den otroliga bilden på min mat. Helt klart instagram-vänlig eller vad tycker ni?
Annars rullar livet på ganska bra faktiskt. Dagarna försvinner bort och överlappar varandra lite för snabbt. Snart kan man räkna på fingrarna hur många dagar det är kvar till skolstart. Usch tanken får mig att rysa.
För att ta vara på slutet av sommarlovet så bjöd jag hem några fina vänner på middag igår. Vi har inte setts på ungefär hela lovet så det blev mycket skratt och glädje. Kvällen var även varm och fin så man kunde sitta ute på vår blommiga uteplats. När mörkret började titta fram så hämtade vi filtar, ljuslyktor, en kortlek och sen frukt och smält choklad. Summan av kardemumman så blev det en bra kväll.
Sist vill jag bara nämna att America´s Next Top Model cycle 20 boys and girls har släppts och ja. Jag kanske inte ens behöver nämna att alla killar är ungefär som små änglar som fallit ner från himmelen?
En dag på landet
När vi hade kommit till Vaxholms kaj så smög vi på en båt som hette Värmdö. Den tog oss till Vikingsborg där en rödrosig Clara stod och väntade.
Vi sprang genom en skog, en stig och åkrar för att sedan komma till en stor fin villa från sekelskiftet. Vi hann knappt andas ut förrän vi var tvugna att gömma oss.
Någon minut senare kom Otto in genom dörren med två medspelare, Theo och Pål. De ville gärna se huset och Otto visade glatt runt. Det han inte visste var att i varje rum så hoppade en efter en av hans vänner fram. Jag önskar att jag kunde fotat hans min när han såg oss.
En glad Otto med sällskap av 11 vänner satte sig på gräset i värmen och drack varsin coola. Han berättade om sitt äventyr han ska ut på om två veckor när han lämnar Sverige och åker till USA i ett helt år. Det var väldigt intressant.
Eftersom det var årets varmaste dag så var vi tvugna att gå förbi fårhagen och ner till bryggan. Där slängde vi av oss kläderna och hoppade ner i vattnet. Okej jag erkänner, jag trivdes bättre på land men de andra verkade ha det behaglit.
Vi hjälptes åt att göra en god lunch/middag som bestod av hemgjorda hamburgare (specialare till mig som är vegeterian). Den åts i deras otroligt mysiga växthus. Kanske borde tillägga ännu en gång att hela huset är ungefär det finaste jag har sett.
Efter maten så hittade Sara en gunga som hon fastnade vid ett tag. Vi kände oss lite som barn på nytt, mycket mysigt.
När vi tillslut slitit Sara från gungar så gick vi ner till bryggan igen. Några hade inte tröttnat på vattnet utan ville bastubada. Torrdjuret Annie stannade på land igen.
Sara, ett annat torrdjur ville utvidga sina vyer och känna på vattnet. Det var kallt.
Så hon gick och värmde sig hos en mycket söt Clara, Ottos tvillingsyster, som även är grundaren till hela överraskningen.
Clara gick sen vidare till sin andra hälft Theo. De går i min klass och är ungefär världens sötaste och jobbigaste par.
För att framspola förbi resten av kvällen som bestod av tårta, mys och hemgång för alla förutom jag Sara, Theo och sen Clara och Otto som äger landstället, så har vi nu kommit till morgonen. Den spenderades ute i solen framför växthuset med god frukost och sällskap.
Det fina dygnet slutade med att Saras föräldrar hämtade oss med båt och vi åkte hem. En mycket mysig upplevelse som gjorde sommaren lite extra fin. Hur har ni själva haft det? Lika bra hoppas jag nog!
Att springa fritt
Den natten sprang vi snabbare än någonsin
Vi sprang ifrån alla löften och svek, alla hemligheter och alla problem
Vi sprang ifrån kärleken
Det gick snabbt, men du höll hårt i min hand och släppte mig aldrig
Ungdomen och impulsiviteten skrek inuti oss
Och vi skrattade, vi dansade och vi ramlade fram
Våra euforiska skrik försvann upp i nattens stjärnhimmel
Våra nakna fötter skavde lätt mot den steniga marken
Men du höll hårt i min hand och släppte mig aldrig
Vi visste inte vart vi var påväg
Vi visste inte när vi skulle sluta springa
För den natten var det bara du och jag
Du höll så hårt och så mjukt i min hand
Och jag visste då att du aldrig någonsin skulle släppa den
Hej och hallå
Hej hörni. Välkomna hit. Här är jag som posar i mina nya kattglasögon. Jag känner mig otroligt fabulös och ungefär lite som en diva
Iallafall, jag tänkte lite såhär. Jag ser att jättemånga har tittat in här och det glädjer mig så mycket. Jag hoppas verkligen att ni stannar för jag tror att vi kommer ha det jättetrevligt tillsammans!! Era fina komentarer värmer verkligen i hjärtat, jag kan erkänna att jag fick lite tårar i ögonen när jag läste igenom era fina ord. Så var inte blyga för att lämna en liten hälsning någon gång. Det gör mig så glad ska ni veta!!
Men sedan kom jag på vad det var som ändå fick mig att känna att allting inte var som det skulle.
-Jag vet ju inte vilka ni är!!
Så kan ni inte bara skriva vilka ni är och jättegärna länka era bloggar om ni har någon! Jag har nämligen väldigt svårt att hitta bra bloggar så det vore spännande att se vilka ni är också!
Tillslut så skickar jag med en glad bild på mig eftersom jag insåg att jag såg en aning skrämmande ut på bilderna ovan. Det här är alltså jag. En glad liten Annie. Nu återstår alltså, vilka är ni?
En Sara och en soldag
Idag hoppade jag på ett tåg som åkte genom blomstrande åkrar, ensamma skogar för att tillsist stanna hos Sara. Hon var lika glad och fin som alltid och efter att jag kramat om henne länge och väl så bar hon upp mig och kastade i mig i poolen. Där stannade jag och gömde mig för den otroliga värmen som slagit oss.
När våra fingrar senare var aldeles russiniga och våran energi sjunkit ner till marken så gick vi tillslut upp. Då gjorde vi en mycket god sallad av vattenmelon, fetaost, rödlök, oliver och gurka. Vi satte oss i hennes pyttoreska trädgård och drömde oss bort till fina länder i Europas medelhavskust
Där satt vi länge och pratade om allting mellan livlöst skaller till djupa livsfunderingar. Sara är en riktigt fin vän som ungefär har räddat mitt liv det senase året. Jag tycker att alla personer behöver en egen Sara för vad vore annars livet värt att leva?
Efter en mycket varm dag och vi var helt solstingiga så ringde Saras chef och sa att hon skulle ha varit på jobbet för 20 minuter sen. Vi fick alltså ta och packa ihop, kramas hejdå och begå oss åt vart håll. Jag satte mig ännu en gång på det fina tåget och lyssnade på somrig musik som får en att dansa konstigt inombords.
Om en flicka
Det var en gång en trettonårig flicka
Vars föräldrar henne till en ny skola skicka
Det gick som en dans och hon trivdes så bra
Men tillslut märkte hon att allt inte var som det ska
Alla andra flickor var så små, söta, smala
Hon märkte att hennes självförtroende snabbt började dvala
Tanken om att passa in fick övertag
Och inom kort började hon känna detta misshag
Hon märkte att på skolan var det något fel
Och att alla små flickor spelade ett spel
De sjukas ideal hade inpräglat deras liv
Att äta mat det var ju bara på driv
Flickan försökte stå emot, hon ville inte ramla ner
Men det blev för mycket, tankarna blev alltfler
Tillslut gav hon upp, bestämde sig för att gå ner i vikt
Svält och träning blev nu hennes plikt
Varje kilo hon tappa kändes som en fröjd
Men trotts allt det så blev hon aldrig nöjd
Först var det ett kilo, sedan tre, och sedan sju
Och för varje kilo gick hon mer och mer itu
Hennes föräldrar kunde bara se men inget göra
Det var bara tomma lögner de fick höra
”Allt är bra, jag har ingen aptit”
Sa hon och skjut undan varje munsbit
Förnekelsen växte stark och flickan vägrade ge med
Ingenting var ju fel, men varför kände hon denna sved?
Hon började förstå att det inte längre var någon lek
Men hon vägrade ge upp, även fast hon var så vek
Depression kom ikapp och ångesten steg
Men flickan, hon bara teg och teg
Ingen fick veta att hon fastnat i ett hjul
Som snurrade allt fortare och ställde till med massa strul
Tillslut fick flickan nog, det var dags att ta adjö
Tillsammans med familj och vänner lät de spöket dö
Sjukdomen var nu borta men oron finns än kvar
En oro som kommer finnas i alla flickans dar
Den här dikten skrev jag till mitt nationella tal i svenska med ilska i händerna och tårar i ögonen. När jag senare stod framför klassen och skulle läsa upp den så skakade jag, min röst darrade, men jag klarade det. Jag var så stolt över mig själv och mina klasskamrater berömde mig med fina ord som höljde mina smilegropar och reste min ryggrad. Men några dagar senare kom lärarens kritik.
Hon tyckte det var känslolöst, långtråkigt och nästan lite stelt. Jag försökte hålla upp det falska leendet uppe samtidigt som jag svalde klumpen jag hade i halsen. All stolthet jag hade försvann på någon sekund. Den dagen gick jag hem, grät mig till sömns och lovade mig själv att aldrig mer gå på hennes lektioner. Jag ville aldrig mer se henne.
Det som förvånar mig är hur en persons ord och åsikter kan sänka en så mycket. Varför tar man åt sig den hårda kritiken istället för all positiv kritik man får? Min lärare sänkte mitt självförtroende och tog iväg min stolthet. Men grubblandes i mitt bakhuvud så finns tankarna om det hela kvar. Var det hon som sänkte det eller var det jag? Jag valde att ta åt mig hennes ord istället för mina kamraters positivitet. Skulle jag gjort tvärtom så skulle min ryggrad fortfarande vara sträckt upp i vädret och jag skulle inte behöva känna orosmolnet i min mage. Såklart är det en fråga om hierki, att min lärare har mer makt gällande kritik än vad mina klasskamrater har. Men är det inte det här vi ska försöka bryta ner? Vad gör en lärares enskilda ord gentemot mina klasskamraters flera ggr så många? Usch blir så frustrerad!
Jag har suttit kanske en timme nu och försökt komma på ett slut på inlägget. Ska jag vara lite klyshig och kommer med ett djupt budskap som "låt inte ett dumt ord ta bort de tjugo bra orden utan tvärtom" eller ska jag bara sluta med något som "såhär kan det gå om man har otur". Jag vet inte. Jag har ingen aning. Jag låter er tolka det som ni vill. Det lät ännu konstigare men jaja. Ta åt er om ni vill, skratta åt det om ni vill. Bara gör vad ni vill. Det här var iallafall min historia om en elak lärare, jag hoppas att ni gillade den.
Bilderna har duktiga Julia tagit
