En Sara och en soldag
Idag hoppade jag på ett tåg som åkte genom blomstrande åkrar, ensamma skogar för att tillsist stanna hos Sara. Hon var lika glad och fin som alltid och efter att jag kramat om henne länge och väl så bar hon upp mig och kastade i mig i poolen. Där stannade jag och gömde mig för den otroliga värmen som slagit oss.
När våra fingrar senare var aldeles russiniga och våran energi sjunkit ner till marken så gick vi tillslut upp. Då gjorde vi en mycket god sallad av vattenmelon, fetaost, rödlök, oliver och gurka. Vi satte oss i hennes pyttoreska trädgård och drömde oss bort till fina länder i Europas medelhavskust
Där satt vi länge och pratade om allting mellan livlöst skaller till djupa livsfunderingar. Sara är en riktigt fin vän som ungefär har räddat mitt liv det senase året. Jag tycker att alla personer behöver en egen Sara för vad vore annars livet värt att leva?
Efter en mycket varm dag och vi var helt solstingiga så ringde Saras chef och sa att hon skulle ha varit på jobbet för 20 minuter sen. Vi fick alltså ta och packa ihop, kramas hejdå och begå oss åt vart håll. Jag satte mig ännu en gång på det fina tåget och lyssnade på somrig musik som får en att dansa konstigt inombords.
Kommentarer
Trackback
