Glädjande
Två saker som glädjer mig är
1. Det faktum att jag har två fluffiga varlser som gör mitt liv värt att leva
2. Att om 52 minuter kommer ville och hämtar mig och vi åker till <3berlin<3
12
Har du någonsin känt att du mår så bra att det inte känns på riktigt?
Du söker och söker för att hitta minsta fel.
Ingenting.
Plötsligt släppte bara allting dåligt men känslan är ändå inte rätt.
Som om du vore en skådespelare som spelar den lyckligaste människan i världen.
Existensen varar någon minut men sedan släcks lamporna och du är tillbaka i skiten.
Den fula skiten.
Du kan inte ens greppa det.
Lyckan.
Lyckan.
Kärleken.
Tron.
Men ta vara på det medans det vara.
För snart släcks lamporna.
Hanna
Ni vet när en plötsligt känner sig hel igen. Inte för du har lappat ihop sig själv med alla trasiga delar utan du har hittat någon som kompletterar det trasiga.
Du är inte längre ensam utan det finns en färdkamrat som skrattar åt allt det fula tillsammans med dig.
Rädslan att falla minskar för det finns någon som hjälper dig upp igen och torkar bort dina smutsiga tårar.
Det är inte längre ens egen smärta som gör ont utan någon annans och du gör allt för att undvika den.
Det här är Hanna. Jag har känt henne i två månader och en dag men hon har redan tagit den största platsen i mitt liv och jag skulle nog kunna ta mer än en kula för henne.
Bara glittrande pommes frittes
En flickas värsta mardröm.
Natten bästavän.
Tröstens slagkämpe.
Så mkt och så lite på samma gång.
Bakom en annan skärm
Jag teknar djur, smiter in på barer där det bara hänger 40+are, vaktar mysiga barn och tar hål i öronen med en nål
Sedan klär vi ut oss till discodivor, blir smickrade av spegelklotter, dricker vin och blir nollade.
Hur ser erat liv ut?
Höstmörker
Dagarna passerar snabbt och mörkret faller tyngre över oss. Jag springer mellan alla känslor och intryck samtidigt som jag försöker hinna ikapp att leva mitt liv. Jag målar solrosor och lyssnar på klassisk musik, jag dansar onykert och dricker för mycket kaffe. Allt är luddigt samtidigt som allt är självklart. Det är väl bara att säga hej till hösten antar jag.
Vackra flickor,
Hur någonting kan vara så vacker men göra så ont på samma gång?
Magiskt men tragiskt skulle Håkan säga, och jag skulle hålla med
Vackra flickor,
Vi ser er överallt. Ni är i centrum för våra sociala medier.
Era kropper har blivit något slags ideal i vårt sjuka samhälle.
Vackra flickor,
Varför får vi inte veta sanningen. Varför får vi inte veta smärtan och lusten
bakom era tunna kroppar?
Varför får vi inte hur om all skit ni gått igenom för att nå dit?
Vackra flickor,
Smärtan och besvikelsen är det ända vi har i gemenskap.
Det är inte vårat fel att ni är vackra.
Det är inte vårat fel att idealen är sjuka.
Det är inte vårat fel att samhället ska trycka ner oss som vilket materia som helst.
Vackra flickor,
Varför slåss vi inte tillsammans.
Mot sjuka ideal,
mot alla dåliga känslor,
mot patriarkatet.
Och en dag tog allting slut
Det är som att existensen har nått sitt klimax och allting stannar upp
Plötsligt är du inte längre någonting, du är allting
Blickar och röster möts och går i samma rörelse, leenden blandas med smärtsamt vackra blickar
Ensamheten som länge varit det enda är nu bara en flyktväg
Det går en lycka igenom oss, en lycka som är där för att försvinna
För en dag kommer allting att ta slut
Vi springer igenom nätterna och gömmer oss för känslorna
Rädda för att växa upp, rädda för att börja leva
Ovissheten drar ner oss till den mörka tomma gränden
Du kysser långsamt min nacke och jorden slutar plötsligt snurra
Jag försöker komma ihåg varje enstaka detalj till att leva vidare i mitt minne
För att en dag kommer allting att ta slut
Vi sätter oss ner i den tysta gränden som luktar unket urin
Du plockar med mina fingrar och jag räknar dina andetag
En sorgsen melodi trär igenom den tysta morgonen
En melodi som får sällskap av dina långsamma andetag
Plötsligt reser du dig upp, ger mig en sista ångerfull blick och lämnar mig ensam kvar
Och en dag tog allting slut, kärleken, ungdomen och drömmarna.
