Stockholmsdans II

Jag skulle springa efter men trampa snett
Ibland gör man fel, Ibland gör man rätt
Hon skrek "stanna bilen kom igen bestäm dig"
Så jag stängde dörren och tänkte sen
Och när jag tänker efter såhär långt efter
Så kan jag se hur fel det blev

Ibland gör man rätt, Ibland gör man fel, lev med det
Ibland gör man rätt, Ibland gör man fel, lev med det

Det är inte hur man har det
Det är hur man tar det
Och när man längtar tar saker tid
Det är nåt mellan oss, mellan oss och världen
För långsamt, för snabbt men aldrig i takt
Vi vill ju bara andas
Sova och andas omvartannat inget mer

Ibland gör man rätt, Ibland gör man fel
Lev med det
Ibland gör man rätt, Ibland gör man fel
Lev med det

Du tittar i din atlas, bläddrar och gråter
"Vad är det med dig?" Säg det
Alla kartor och städer, vatten och platser
Som vi aldrig ska få se
Det är halt och farligt men vi måste få luft
På promenad i vår gamla hemstad
På juldan alla svarar att allt är bra och vet du vad
 

Stockolmsdans I

Det var så mörkt.
Den där kvällen jag gick hem.
Jag hade hoppats på något.
Hoppats på något.
Om du vill ha mig.
Nu kan du få mig så lätt.

Jag faller

 
Känslan av att aldrig vara tillräcklig.
Inte duga fullt ut för någon.
Tillslut ger man upp.
Släpper taget.
Faller.

Det inre monstret

 
Det här är en historia om en liten flicka.
En liten flicka som är ensam, rädd och instängd.
Ett monster bor inom henne.
Ett monster som livnär sig på alla dåliga tankar hon har om sig själv.
Monstret försöker att ta sig ut.
Flickan försöker kämpa emot.
Långsamt tar krafterna slut.
Det sista slaget slår bara löst på ytan.
Hon är fångad.
Fångad i sin värsta mardröm.
 

Så mycket

"Mänsklig kärlek kan ha många uttrycksformer. Den kan vara våldsam och passionerad. Den kan vara stillsam och anspråkslös. Den kan vara jublande och tragisk. Den kan vara vånda och lidande. Den kan vara patetisk och till och med en smula löjlig. Men en sak kan den aldrig vara: Den kan aldrig vara skamlig." -Jörn Svensson
 
 
 

Slå hårt i öronen

 
Släpp ut håret.
Sparka av dig skorna.
Blunda.
Andas in de konstiga ljuden.
Låt din kropp bli ett med dem.
Dansa
 
 
Försvinn in i sagorna.
Försvinn upp i rymden.
Försvinn in i din fantasi.
Försvinn var du än vill.
 
 
 
Låt ingenting stoppa dig.
Snurra runt i tonerna.
Lev.
Var fri.
Njut av tillvaron.
 
 
 
Hitta den där speciella personen.
Hångla.
Dansa.
Fall in i intet.
Lev föralltid.

Att dansa med döden

Långsamt närmade du mig och räckte fram din kalla hand
Jag tog den med en beslutsamhet inom mig och våra fingrar flätades samman
Du drog mig intill dig och dina djupa andetag värmde min bleka kind
Musik sattes på och fyllde rummet med smärta och åtrå
En snurr, lika lätt som en kyss
Ett hopp, djupare än det mörkaste hav
Vi dansade så enkelt och du började smida repen runt min tunna kropp
Långsamt vallade du in mig i din unkna bur fylld av hopplöshet
Ung och naiv märkte jag det inte då
Sedan växte dansen sig starkare, mer intensiv
Musiken tystnade och våra leenden försvann
Plötslig var det inte längre en dans, det var en kamp
Du kämpade så hårt för att ta mig, jag kämpade så hårt emot
Smärta, ångest, slag
Slutet var nära men ändå så långt bort
Du släppte mjukt min hand och gick därifån
Kvar stod jag, ensam igen.

En annan stad

 

RSS 2.0