Tre

Mina tre favoritpersoner. Pappa Mamma och Storasyster.

Gömställe

Jag har inte skrivit. Jag har inte visat något livstecken och jag är ledsen för det.
Var har jag varit? Vad har jag gjort?
Jag har gömt mig. Gömt mig för känslor och verkligheten.
Men tyvärr så slår dem ibland till och kastar tillbaka en ner i skiten.
Och här är jag. Tillbaka i skiten igen.
 
 
Bilden är helt missvisande. Men min dator har krashat och allting är borta.
Så ni får helt enkelt titta på denna och må dåligt över hur livet aldrig ser ut såhär. :-)

Jamaica I

 

GIRLPOWER2014

Jag blir så jäkla fucking arg. Varför har min uppväxt varit fylld av hemska ideal och ouppnåeliga krav på hur jag ska vara medan alla killar bara fick leka och ha kul? Varför har jag fått leva med ångest och deprission över hur jag inte kan nå upp till alla krav som sätts på mig medan killarna accepteras som de är. Varför har jag fått gömma min kropp av skam i omklädningsrummet medan killarna skojsamt fick mäta och jämföra sina penisar med varandra? Varför blev jag tystad i klassrummet när jag pratade medan killarna blev ombedda att tala mer och ta de ledande rollerna. Låt mig bara SPY på alla patriarkatiska strukturer, låt mig bara få kasta hårda tomater på hela vårat fucked up samhälle! KROSSA SEXISMEN KROSSA PATRIARKATET! Tillsammans kan vi skapa ett tryggt samhälle där unga flickor kan få växa upp till starka individer och inte förtryckta och förgömda. Tillsammans kan vi skapa ett samhälle där unga flickor inte behöver skämmas över vilka de är eller hur de ser ut. Tillsammans kan vi krossa det där jäkla patriarkatet och äntligen leva jämnställt. I år kör vi! Girlpower2014

Jamaica

Jag har varit på andra sidan jorden de senaste veckorna. Det finns så mycket fint att berätta och så många bilder att visa. Men det får bli en annan dag. Nu måste jag sova. Gott nytt år fina ni.
 

Flawless

 

***Flawless from Clip on Vimeo.


The second we are born, we start dying. So this is not life, this is death.

 
 
 

De fångade oss i en dröm

"Blunda" hans brutna viskning kittlade i hennes öra, "det kommer inte göra ont".
Långsamt stängde hon sina ögon och försökte komma ihåg varje sekund.
Han smekte henne långsamt och försiktigt. Lät fingarna dansa fram på hennes bleka hud.
En rysning spred sig igenom hennes kropp, en rysning full av åtrå och förväntan.
"Du är så vacker". Ett enkelt konstaterande som fick hennes hjärta att slå dubbla slag.
Hon ville säga något tillbaka men kunde inte åtsakomma mer än ett blygt leende.
Hans fingrar dansade sig nedåt. Mot det förbjudna.
Hennes tunna bleka hud var förstörd utav röda ärr. Röda och fula ärr.
Han följde deras linjer med sitt finger och ryste utav smärta och ånger.
Den tunna armen svärte till när hans fingrar nådde fram till handleden.
Ett stort ärr. Ett försök att komma bort.
Han böjde sig långsamt ner och kysste hennes arm.
"Aldrig mer" tänkte han för sig själv. "Aldrig mer".
Hennes tårar föll ner på hans kind och sjönk långsamt in i hans hud.
Hans kyssar blöttes av sina egna tårar.
Ännu en gång böjde han sig fram och viskade i hennes öra.
"Du är så vacker".

Stockholmsdans II

Jag skulle springa efter men trampa snett
Ibland gör man fel, Ibland gör man rätt
Hon skrek "stanna bilen kom igen bestäm dig"
Så jag stängde dörren och tänkte sen
Och när jag tänker efter såhär långt efter
Så kan jag se hur fel det blev

Ibland gör man rätt, Ibland gör man fel, lev med det
Ibland gör man rätt, Ibland gör man fel, lev med det

Det är inte hur man har det
Det är hur man tar det
Och när man längtar tar saker tid
Det är nåt mellan oss, mellan oss och världen
För långsamt, för snabbt men aldrig i takt
Vi vill ju bara andas
Sova och andas omvartannat inget mer

Ibland gör man rätt, Ibland gör man fel
Lev med det
Ibland gör man rätt, Ibland gör man fel
Lev med det

Du tittar i din atlas, bläddrar och gråter
"Vad är det med dig?" Säg det
Alla kartor och städer, vatten och platser
Som vi aldrig ska få se
Det är halt och farligt men vi måste få luft
På promenad i vår gamla hemstad
På juldan alla svarar att allt är bra och vet du vad
 

Stockolmsdans I

Det var så mörkt.
Den där kvällen jag gick hem.
Jag hade hoppats på något.
Hoppats på något.
Om du vill ha mig.
Nu kan du få mig så lätt.

Jag faller

 
Känslan av att aldrig vara tillräcklig.
Inte duga fullt ut för någon.
Tillslut ger man upp.
Släpper taget.
Faller.

Det inre monstret

 
Det här är en historia om en liten flicka.
En liten flicka som är ensam, rädd och instängd.
Ett monster bor inom henne.
Ett monster som livnär sig på alla dåliga tankar hon har om sig själv.
Monstret försöker att ta sig ut.
Flickan försöker kämpa emot.
Långsamt tar krafterna slut.
Det sista slaget slår bara löst på ytan.
Hon är fångad.
Fångad i sin värsta mardröm.
 

Så mycket

"Mänsklig kärlek kan ha många uttrycksformer. Den kan vara våldsam och passionerad. Den kan vara stillsam och anspråkslös. Den kan vara jublande och tragisk. Den kan vara vånda och lidande. Den kan vara patetisk och till och med en smula löjlig. Men en sak kan den aldrig vara: Den kan aldrig vara skamlig." -Jörn Svensson
 
 
 

Slå hårt i öronen

 
Släpp ut håret.
Sparka av dig skorna.
Blunda.
Andas in de konstiga ljuden.
Låt din kropp bli ett med dem.
Dansa
 
 
Försvinn in i sagorna.
Försvinn upp i rymden.
Försvinn in i din fantasi.
Försvinn var du än vill.
 
 
 
Låt ingenting stoppa dig.
Snurra runt i tonerna.
Lev.
Var fri.
Njut av tillvaron.
 
 
 
Hitta den där speciella personen.
Hångla.
Dansa.
Fall in i intet.
Lev föralltid.

Att dansa med döden

Långsamt närmade du mig och räckte fram din kalla hand
Jag tog den med en beslutsamhet inom mig och våra fingrar flätades samman
Du drog mig intill dig och dina djupa andetag värmde min bleka kind
Musik sattes på och fyllde rummet med smärta och åtrå
En snurr, lika lätt som en kyss
Ett hopp, djupare än det mörkaste hav
Vi dansade så enkelt och du började smida repen runt min tunna kropp
Långsamt vallade du in mig i din unkna bur fylld av hopplöshet
Ung och naiv märkte jag det inte då
Sedan växte dansen sig starkare, mer intensiv
Musiken tystnade och våra leenden försvann
Plötslig var det inte längre en dans, det var en kamp
Du kämpade så hårt för att ta mig, jag kämpade så hårt emot
Smärta, ångest, slag
Slutet var nära men ändå så långt bort
Du släppte mjukt min hand och gick därifån
Kvar stod jag, ensam igen.

RSS 2.0